Direktlänk till inlägg 15 oktober 2012
Pamela.. Jag straffar och hatar mig själv varje gång jag tänktr på dig och hur många gånger vi bokat tider och jag inte kommit.. Det svider och skär i mig, för jag vet att du var där för mig släppte mig aldrig och jag bara försvann längre och längre i från dig.. Tappade greppet och du orkade inte hålla i mig.. Nu står jag här igen, bortglömda löften, bortkastade år. Livet har sitt pris.. Du vet min story, men för dig är jag en omöjlighet, bara en simpel skepnad, du hade rätt, du kunde aldrig Lars känna mig riktigt.. för jag gav dig aldrig möjligheten. Skäms för min dåliga behandling mot dig.. Du betyder så mycket, men rädslan och skamen håller mig på avstånd.. Vill skrika högt, vill bara att du skall vara här, omfamna mig, hjälp mig!! Gör något! du vet ju! Låt tystnaden brytas det står ett liv på spel. Desperata försök som bara sätts på ord. Ingen betydelse.. Du plågar mig omedvetet! och jag plågar dig med min tystnad.. Förlåt.. förlåt. Väntar på ett mirakel, förgäves.. Se mig en gång till, vänd dig mot mig en gång till, räcka mig handen en gång till.. Avvisas av min egna dumhet. Omständigheterna jag lever i förbjuder din hjälp, jag skriker släpp ut mig!!" medans det andra sinnet hotar och förbjuder. Var här vi hamnat?.. Va hände, varför lätt jag dig inte bara komma in.. Du ville mig aldrig något illa, det kom saker i mellan, blev nerbryten i en annan verklighet som jag kunde leva i.. Ville, skulle, men något hände".. Se mig, bara en gång till.
Ett meningslöst lidande, blir till slut ett döttsfall. River och skär. Älskad med tvång. Patetiskt. Under ytan är allt redan dött. Ger upp, kroppen ger upp förhastat, nerbryten totalt. Finns inget kvar att rädda. Har dött. Slutsatser som leder till ...
Försöker förstå, men tappar greppet. Försöker komma ner på jorden, in i verkligheten, men verkligheten är för tung för smärtsam. Bryter samman, skakar och känner hur varje försök att springa här ifrån kväver mig, kroppen protesterar. Ingenting tar mi...
Du faller för att du är för svag.Någonting tar över dig, någonting som du inte kan besegra eller kontrollera, något besatt. Låter andra ta kontrollen. Sinnet flippar ur, du blir en illusion i deras ögon. Du blir en skepnad av nåt som en gång haft liv...
Hjärtat brinner, sinnet atteckeras. Blöder i mängder, låt det rinna. Det är kallt, skakar av tanken på förändring. Men klarar inte av att leva så här. Ett fel steg och allt upprepas, förföljda i sömnen, föföd i sömnen. Blekare än någonsin, sliten.. S...
Ställ en fråga och tystnaden blir svaret. Blicken ger svaren som munnen inte kan tyda. Vågar inte tala högt, stänger alla dörrar och blockerar alla vägar.Håller inte fast i något, håller inte ihop, går sönder, bryter ihop. Styrkan existerar inte, för...