Ställ en fråga och tystnaden blir svaret. Blicken ger svaren som munnen inte kan tyda. Vågar inte tala högt, stänger alla dörrar och blockerar alla vägar.Håller inte fast i något, håller inte ihop, går sönder, bryter ihop. Styrkan existerar inte, för svag för att förändra något.I ett utbrott kommer inga fler chanser. Förbrukat ett meningslöst liv, försvinner in i ett förlamat tillstånd. Bryt mina spärrar och låt mig höra frågorna som utlöser, säg svaren som inte tillåts att sägas. Rivs mina murar.Paniken tar över kontrollen och ångesten skadar, allt förfaller in i ett kaos. Hur återhämtar vi oss nu? Kroppen klarar inte mer. Förtränger och förnekar. Så feg, yngling.. Bortglömd. Livet är är ingenting. Meningslöst.. Är jag verkligen ett levande frågetecken? Sekunderna tickar långsamt i tystnaden som utlöser ett inre anfall, ett inre kaos. Måste ge något slags svar nu, men kan inte kontrollera Npgot. Kan inte ge någon form av gensvar eller förklaring för att dämpa deras förvirring. Men som vanligt är det tystnad som utlöser och en tom blick som skriker. Iakttagelse.. Inga ord tycks lyckas lämna min mun, samma sak varje gång. Vad är det För fel på mig. Är förstenad, fast i en besatthet. Dom ställer frågor, märker att dom desperat söker efter svar och deras frustration som går mot irritation.. En inre tystnad som utlöser förlamad panik. PRESS. Bläddrar förtvivlat efter ord i ett överbelastat sinne och upprepar de ord som sen resulterar i osammanhängande meningar som blir långt ifrån ett svar som skulle kunna tolkas, eller tolkas rätt. Dom blir förvirrade.. Kan inte hitta ut. Ett slöseri på andras tid i en framstående tystnad, i en tystnad som vill skrika och bara omfamnas. Men ett hopplöst fall kan ingen rädda. Tyck inte synd om mig, jag tillät mig själv att förfall, tappa greppet, dränktes medvetet. Det va mitt fel. Är hjälplös i mig själv. En tom vodnad som har gett upp. Faller. Finns ingen mening längre. Behöver vila.. Allt är försent och ångesten kväver. Lurade av livet, så utmattad.Du vann. Skamen intar position. Ångesten skrattar hotfull, men hemligheten bevaras i ett inre försvar. Ett ständig sökande att bedövda känslor som inte kan kontrolleras. Så tillflykt blir slutet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett meningslöst lidande, blir till slut ett döttsfall. River och skär. Älskad med tvång. Patetiskt. Under ytan är allt redan dött. Ger upp, kroppen ger upp förhastat, nerbryten totalt. Finns inget kvar att rädda. Har dött. Slutsatser som leder till ...

Försöker förstå, men tappar greppet. Försöker komma ner på jorden, in i verkligheten, men verkligheten är för tung för smärtsam. Bryter samman, skakar och känner hur varje försök att springa här ifrån kväver mig, kroppen protesterar. Ingenting tar mi...

Du faller för att du är för svag.Någonting tar över dig, någonting som du inte kan besegra eller kontrollera, något besatt. Låter andra ta kontrollen. Sinnet flippar ur, du blir en illusion i deras ögon. Du blir en skepnad av nåt som en gång haft liv...

Hjärtat brinner, sinnet atteckeras. Blöder i mängder, låt det rinna. Det är kallt, skakar av tanken på förändring. Men klarar inte av att leva så här. Ett fel steg och allt upprepas, förföljda i sömnen, föföd i sömnen. Blekare än någonsin, sliten.. S...

Ställ en fråga och tystnaden blir svaret. Blicken ger svaren som munnen inte kan tyda. Vågar inte tala högt, stänger alla vägar. Försvinner in i ett förlamat tillstånd. Bryt mina spärrar och låt mig höra frågorna som utlöser.. Paniken kommer ta över ...