Hjärtat brinner, sinnet atteckeras. Blöder i mängder, låt det rinna. Det är kallt, skakar av tanken på förändring. Men klarar inte av att leva så här. Ett fel steg och allt upprepas, förföljda i sömnen, föföd i sömnen. Blekare än någonsin, sliten.. Sönder i tusen bitar, bitar som blivit stulna. Gränslöst. Tankeprocesen har stannat. Alla tillgångar har slitit ifrån mig. Mitt egna val är inte mitt längre. Vill inte längre. Bleknar bort. Men återvänder alltid.. Kan inte ta mig ur. Ingen ser hur långsamt livet försvinner. Vilar i något obekvämt, kvävs i ett kluvet sinne. Upprepelse, mörkrer som rinner över och slukar, en skepnad. Du frågar hur jag känner mig, men ingenting känns längre. Ingenting kan stopa viruset som tagit sig in. Olika former, olika roller.. Något har beslagtagit både sinne och kropp, en besatthet. Skriker med dövda ord, bleknar bort. Försvinner långsamt.. Något har förgripit sig in i mig, kan inte motså, kan inte ingripa, så ägd. Straffad till slut, betalade med mitt liv. Order som skulle följas, förbjuder talan.. Paniken intar sakta sin position och vi står och skriker och river på samma ställe igen. Förlamad i uttryck. Förlitar sig på system som begraver än. Försöker desperat radera minnet, men något förgriper, förför och förbjuder. Upprepelse. Tankeprossecen har stannat, lyder till varje pris. Faller hårt, förlorade mot mig själv, förhandlat med mig själv alldeles för många gånger. Hindrar den som bryr sig, avvisar, men motsäger mig själv. Ett dilemma.. Borttrollad i en annan division. Fast i psykoser som vägrar släppa, förföljd i sömnen. Du tvingar mig från allt förnuft, beundrar din starkhet, men föraktar ditt humör. Tyglad i något besatt. Sinnet attackeras, hjärtat rinner och ångesten blöder. Befria. Dömd till avslut. Bortkastade år, följer samma mönster. En oändlighet, i något orört. Bevittnar den ensamaste platsen i världen. Svart och vit. Djävulens barn, djävulens ängel, kolsvart.. blackout. Röster viskar och gör uppror, regerar i något mörkt. Vet att ni ser, vet att ni hör och vi vet att ni känner, men låsas inte se, vill inte hör, vill inte känna, förtränger känslan av obehag. Förnekelse i något alldeles för djupt. Lämnar. Sviker. Ingen stannar alla försvinner.. Finner ingen ro. Kroppen tillåter intagen medans sinnet skriker nej. Plågad. Ge mig fullkomlig smärta. Är redo. väntat länge. Inväntar. Faller där ingen ände finns, flyr i förvirring om vad som väntar. Gömmer en hemlighet i dom igen sopade spåren. Bevisen tyder på att omdömet var sant. Tystnaden blöder.. Blundar för att slippa se, för att vid någon punkt få slippa känna. Sökandet har slutat, så fucking missing, men jag är ju precis här, ser du inte. På väggarna dansar skuggor och lämnar efter sig blodspår, vaknar upp till verklighetens monster. Besatheten skräms. Du skrattar, vi skriker. Hur blev vi så sjuka. Ville förändra något, men visste inte hur. Tillgångar som trampats sönder, händer vi vänt ryggen mot i förakt.. Förlåtelse existerar inte. Bränd levande, återhämtad i en svag process. Gör slut på de!! Oenad med mig själv, virvlar runt i ett kaos av frågetecken och borttappade verklighetsuppfattningar. Kan inte rädda mig själv. Men när kontrollen tas över, ligger mitt liv nu i dina smutsiga händer. Mitt liv är nu ditt. Kan inte förtränga, kan inte glömma, kan inte motagera. Bevittnade min egna nedgång. "

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett meningslöst lidande, blir till slut ett döttsfall. River och skär. Älskad med tvång. Patetiskt. Under ytan är allt redan dött. Ger upp, kroppen ger upp förhastat, nerbryten totalt. Finns inget kvar att rädda. Har dött. Slutsatser som leder till ...

Försöker förstå, men tappar greppet. Försöker komma ner på jorden, in i verkligheten, men verkligheten är för tung för smärtsam. Bryter samman, skakar och känner hur varje försök att springa här ifrån kväver mig, kroppen protesterar. Ingenting tar mi...

Du faller för att du är för svag.Någonting tar över dig, någonting som du inte kan besegra eller kontrollera, något besatt. Låter andra ta kontrollen. Sinnet flippar ur, du blir en illusion i deras ögon. Du blir en skepnad av nåt som en gång haft liv...

Ställ en fråga och tystnaden blir svaret. Blicken ger svaren som munnen inte kan tyda. Vågar inte tala högt, stänger alla dörrar och blockerar alla vägar.Håller inte fast i något, håller inte ihop, går sönder, bryter ihop. Styrkan existerar inte, för...

Ställ en fråga och tystnaden blir svaret. Blicken ger svaren som munnen inte kan tyda. Vågar inte tala högt, stänger alla vägar. Försvinner in i ett förlamat tillstånd. Bryt mina spärrar och låt mig höra frågorna som utlöser.. Paniken kommer ta över ...