Ett meningslöst lidande, blir till slut ett döttsfall. River och skär. Älskad med tvång. Patetiskt. Under ytan är allt redan dött. Ger upp, kroppen ger upp förhastat, nerbryten totalt. Finns inget kvar att rädda. Har dött.Slutsatser som leder till skam och skuld, ångest intar panik. Förhandlar men lämnar tomma svar. Är inte överens. Vill! Kan inte.. Fast i ett grep som till slut accepteras. Omständigheterna är för komplicerade. Kan ingenting.Svagheten visar sitt ansikte. Brist på självrespekt. Kan förenkla orden, dölja vad som händer bakom kulisserna och låsas som ingenting. Något stämmer inte.Bortglömda har ingen plats här. Fryser till is, bränd. Radera identitet som suddas ut på bortglömda gravstenar. Vilsen på den ensamheten platsen i världen, ett offer, men en fördel. till ditt försvar.Beroenden som skapar desperata tillflykter, kan inte hitta ut, väggar som korsas stängs. Finns det förstånd att ingripa. Ber om nåd. Förståndet toppar kontroll, tillåter allt. Äcklig och smutsig. Ångesten tränger sig på. Säljer själen för att kanske bli hel. Något iaktar, ständigt på flykt, men sitter fast. Trampar på samma ställe. Något håller fast och vägrar släppa. Kan inte mer. Avvisat hjälp i rädsla, i skam, i skuld. Förlorat alla medel, förlorade i striden om överlevnad. När grunden redan är trasig finns det inget kvar. Förlorad i förvirring. Glömdes bort. För feg för att bryta lås från något som styr, som blivit till vanna och en självklarhet. Så insnurrad. Påtvingad tillfredställning. Skriker. Omedveten om livet finns kvar i morgon. Tillfällen som gör än hjälplös. Chocktillstånd. Ett sista utbrott, ett sista slag. Jagad förevigr. Minnen består och försvinner in i upprepningar. Hur kunde du, vad gjordes som va så fel. Tillrättadställd. Skakar i sömnlösa nätter. Vaknar upp med skam, skuld. Blackout. Smärta.Världen är inte rättvis. Föraktar. Är inte stark nog för att återupplivas. Lider i en tystnad. Kvävd av livet. Känslor känns inte längre i ett orört inre där kaos intar position. Faller i bitar. Flyr, men i dilemmat är kroppen förlamad. Röster viskar tydligt. Tol inte mer. Förnekar. Fortsätter. Dämpar förmågan att känna. Tappar känslan av att känna något alls. Stillhet. Tomhet. Övergiven. Blir ingenting. Allt har tagits ifrån mig. Besathet. Något styr, en övre makt som tyglar ett hotande slag. Gör va du vill. Kryper vid din sida. Du äger mig. Bevittnade ondskan, har blivit rörd av smärtans djup. Försökt radera, försökt glömma, men följs av ständig skuld och skam, som i sin tur utlöser ångest. Rädslan är för stor och för stark för att göra någonting alls. Förvandlas till ett monster utan ord. Klarar inte tystnaden, blir galen. Nu dansar skuggor på väggarna och blod spills. Skäms.